Livets gåtor
Ibland känner man en sån där person som känns helt perfekt, som man inte klarar sig utan, eller åtminstone inte vet vad man skulle göra utan.
En sån person som man gillar mer än "bara vänskap".
När man har kännt dennes andetag, sovit i samma säng, kramat, pussat och allmänt kännt det lugn och den lycka man får av att vara med denna person, så är det sedan det enda man tänker på. Man går och lägger sig med känslan av dennes blick mot sin egen, och vaknar med dennes ögon fastklistrad på hornhinnan.
Vad gör man då när denne försvinner från ens liv? Fortsätter utan minsta reaktion? Inte direkt. Jag vet inte vad man gör, men nåt måste man väl göra?
Fast på samma gång så är ju kärlek inget man kan tvinga fram, eller något som man ska behöva kämpa för så mycket.
Och så vill jag sluta med att säga att detta har jag inte läst någonstans, jag har inte skrivit det på något annat än bloggen, och jag har heller inte ens tänkt igenom det innan jag nu skriver det. Bara något jag vill dela med mig av.
UPPDATERING
När man sedan kanske kan göra något åt saken, känns det i vissa fall bara smärtsamt att ens prata, när man själv är fast i samma jävla känslor som innan, och den andre personen redan känner likadant för någon annan.
En sån person som man gillar mer än "bara vänskap".
När man har kännt dennes andetag, sovit i samma säng, kramat, pussat och allmänt kännt det lugn och den lycka man får av att vara med denna person, så är det sedan det enda man tänker på. Man går och lägger sig med känslan av dennes blick mot sin egen, och vaknar med dennes ögon fastklistrad på hornhinnan.
Vad gör man då när denne försvinner från ens liv? Fortsätter utan minsta reaktion? Inte direkt. Jag vet inte vad man gör, men nåt måste man väl göra?
Fast på samma gång så är ju kärlek inget man kan tvinga fram, eller något som man ska behöva kämpa för så mycket.
Och så vill jag sluta med att säga att detta har jag inte läst någonstans, jag har inte skrivit det på något annat än bloggen, och jag har heller inte ens tänkt igenom det innan jag nu skriver det. Bara något jag vill dela med mig av.
UPPDATERING
När man sedan kanske kan göra något åt saken, känns det i vissa fall bara smärtsamt att ens prata, när man själv är fast i samma jävla känslor som innan, och den andre personen redan känner likadant för någon annan.
Kommentarer
Trackback
